god lyssnare

Lyssnar du på din kropp? Vad säger den dig om reaktionerna kroppen utlöser vid till exempel möten med människor, platser och situationer eller händelser.

Stress och smärta följs åt. Det går inte att lura kroppen. Även om hjärnan arbetar för högtryck med att marginalisera och bearbeta det du står inför, exempel kränkande händelser, personer, platser eller situationer så uppkommer kroppens reaktioner. Spänd nacke/halsmuskler, upphissade axlar, smärta i ländrygg och i huvud, ont i magen, lätt illamående, ökad hjärtfrekvens, nedstämdhet, oro, ilska etcetera.

Sömnproblem, knäckt självkänsla och psykiska besvär, spänningar i kroppen, humörsvängningar. Tankar som mal blir till en evig följeslagare efter tid av utsatthet. Likt ett gisslandrama intar den inre stressen kroppen. Den ständiga vaksamheten över vad som ”komma skall” gör kroppen på helspänn, i ständig beredskap, oavsett om man arbetar, är ledig eller befinner sig i närheten av det som utlöser de starka kroppsliga reaktionerna. Till slut kan det räcka med en bild, ett ord, en röst, hens steg i korridoren, tankar, att passera en plats för att reaktionerna utlöser symptom. Det blir en ond cirkel. De dagliga energiförlusterna dränerar kroppen. Orken tar slut. Isolering från det man tycker är roligt, vänner, arbete. Personligheten urholkas och färdigheterna blir till skuggan av ens forna jag. Till en oigenkännlighet både inför sig själv och för sin omgivning. Man ser ingen utväg. Maktlöshet sätter in.

Till slut blir själva orden i sig en ansträngning. Man tystnar. Sluter sig i ett skal. För att man inte orkar. För att man inte vågar. För att rösten inte längre bär att uttala svaren, som finns där. Man har i stort sett gett upp. Förlorat det som en gång var viktigt. Man sitter fast i en liten box. Målat in sig i ett hörn och ser inte längre någon exit-skylt.

Vad säger det om mig att jag ständigt låter mig utsättas för dessa starka reaktioner i min kropp? Vad gör det mot mig själv, mina närmaste och vad gör det med min kropp? Har det, efter all tid, blivit en vana. Är kramptillståndet numer en naturlig del av mig själv. Har hackkycklingen funnit sig i sin plats. Har jag lärt mig leva med problemen. Håller den tysta organisationen, omgivningen eller familjen alltjämt andan, upptagna med ständig bön att sleven inte ska vina över deras egna huvuden. För medvetna, det är de.

Vem är rustad att uthärda detta? Vilka verktyg tar man till? Kanske har de som uthärdar högre lån att betala av, en beroendeställning, omvärldspåverkan att ta sig där ifrån eller förmåga att göra upp med ”problematiken”. Kanske tar de sina känslor och reaktioner och sitt arbete, liv och ansvar på mindre allvar eller precis tvärtom – allt för allvarligt. Kanske lyckas allt detta inte äta sig in under huden. Men jobbet är ju så roligt ändå. Eller ett tryggt ”jag” att hämta kraft, mod och styrka ur.

Blundar ledning, omgivning, jag själv inför problematiken så att ageranden rättfärdigas. I ad består rädslan och handlingsförlamningen. I vad består tystnaden. Hur kommer alla inblandade vidare. Så mycket livsglädje, livskvalité och arbetsglädje som går till spillo.

Vilket läge befinner du dig i, eller någon du känner? Växande rädslor där tystnaden eller orden kan bli en försvarsmekanism i sig. Utanförskap. ”Vi och dom” problematiken. Manipulativt gisslandrama. Härskartekniker. Att smälta in kan också ta energi. Att vara sig själv nog. Att möta det som står framför sig eller gå vidare för att rädda sig själv och för att överleva. Utan värderingar, kamp och kritiserade. Utan lösningsorientering och fokusering på det ohållbara. Att i stället se den vi har framför oss, en själv. Människan.

Vem skall avgöra hur jag mår, vad jag känner och upplever. Bär man ansvaret över sitt eget mående? Kan det fortgå? Hur lågt kan en organisation sjunka och hur dåligt ska en individ, familj eller relation behöva må? Vad är det för ett liv?

Insidan, hänger den ihop med utsidan?

text hämtad ur min kalender – Ett skönare liv 2018

 

Tänkvärt tycker jag, kärlek från mig till dig

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *